emeliiefors

haha, upptäckte nyss en lite småkul grej!
jag vet inte om det är så för alla, men jag och en kille som jag absolut inte känner eller vet vem det är, men vi brukar alltid springa ihop!
går man på stan är han där, sätter man sig och äter glass sitter han på bänken bredvid, står man och väntar på bussen står han också där, åker man bil så går han över gatan osv. han är verkligen överallt!
men nu kommer jag till poängen!
när jag va lite yngre så smsade jag med en kille hela tiden. vi skickade typ 100 sms till varandra varje dag. vi hade aldrig träffats, men han hade haft prao hos min mamma, sett en bild på mig, och en dag kände han igen mig på bilddagboken och började skriva. vi snackade i exakt 53 dagar (fråga inte varför jag kommer ihåg det)
men sen hände en massa saker och vi sågs aldrig.
precis efter det så sprang vi på varandra på navet, han stod där i sina militär grejer eftersom han va hemma från lumpen och jag med mina shoppingpåsar. flinade lite och sen va det inte mer med det.
ett halvår senare skickade han en massa konstiga och mindre trevliga sms, och sen dess har vi inte hörts. det va förra vintern.
och så nu, idag, blir jag inbjuden till ett evenemang på fb. av all hundratals människor så är det hans ansikte och hans namn som dyker upp. och det står att även han kommer att delta.
dit jag vill komma är att det är så himla läskigt hur vissa människors vägar alltid krokar, oavsätt om man vill det eller inte!