emeliiefors

tåget rullar in, jag kajsa och klara hoppar på tåget och kliver med bestämda kliv mot våra platser, men tvärstannar när vi ser att en ickesvensk familj har slagit sig ner med barnvagnar, småa bebisar och frukter på våra platser.  tåget rullar iväg på väg mot östersund och jag kajsa och klara hamnar på nerfällbara stolar. när konduktören kommer säger hon "antingen säger ni till själv eller så sätter ni er nån annanstan, det finns fler platser längre bak" vi håller på att tappa hakan av hennes otroligt inkompeteta svar, men traskar idiotiskt nog vidare på jakt efter nya platser..
längst bak hittar vi platser, kastar upp väskorna, för ett jävla liv och jag säger högt och tydligt, "jag ska bara ringa pappa". då kastar en kärring (för en så sjukt otrevlig människa finns det inget annat namn på) iväg tidningen som hon läser, reser sig upp, spänner ögonen i mig och halvskriker "det här är en tyst avdelning, antingen går du ut och ringer eller så ger du fan i att ringa" samtidigt som hon pekar på en stor röd skylt (som vi såklart missat) där det står TYST AVDELNING!
men när hon klev av i ånge slappnade alla av och varenda en började prata... vet inte om jag ska skratta eller gråta!

MEN DET ÄR INTE ALLT!
på fredagnatt vid två kommer klara in till anka och mig när vi ligger och sover och säger att hon spyr. det visar sig att hon har blivit matförgiftad och hon spyr sig igenom natten och sover hela lördagen. och på söndagen va det bara att sätta sig på tåget och åka hem, maximal otur!

men trots det så va det väldigt mysigt och jag fyndade i vanlig ordning :)