när börjar framtiden?

idag hörde jag 2 personer stå och prata om vintern.
det handlade om hur kallt det varit, hur luften hade känts och hur skönt det va med våren.
jag lyssnade och försökte känna igen mig i det dom sa, men vill inte påstå att jag minns något alls av vintern mer än att jag varje morgon sa "jag är så jäääävla trött på att frysa".

sen tänkte jag vidare och insåg att jag springer på i en rasande fart och inte alls hinner med att leva i nuet, minnas tillbaka till saker och lägga något värde i det jag är med om.
jag är snarare så att jag går och väntar på att något annat, större ska hända.
jag går och väntar på att livet ska börja på riktigt, när jag i själva verket har det här och nu.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0