emeliiefors

när jag var liten och gick på dagis fick jag plötsligt för mig att jag var klar med dagis ett år före alla andra. när jag gick på korstaskolan tyckte jag det kändes bra att sjuan försvann och flyttades till skönsberg, eftersom jag var klar med korstaskolan redan i sexan. när nian försvann på skönsberg och vi flyttades till katrinelund tyckte jag det kändes skönt eftersom jag redan var klar med skönsberg. när nian var klar och de var dags för gymnasiet tog jag farväl av i stort sett allt och laddade för gymnasiet. (minns speciellt när jag mailade alla mina kommande klasskompisar och skrev att vi skulle gå i samma klass, lite smått stalker så där)
nu är det ungefär ett halvår kvar innan studenten och jag har länge känt en panik över att sluta skolan tackvare att jag har haft drömmar men inga tydliga mål som jag konkret vill och kan genomföra. men så idag slog det mig bara, jag är så jävla klar med gymnasiet.